Enligt gammal folktro hade trefaldighetskällorna läkande kraft.
För största möjliga effekt, passade man på att dricka
detta hälsobringande vatten på trefaldighetsaftonen, vilken infaller
sju dagar efter pingstafton, som i sin tur infaller sju veckor efter
påsk. Lämplig dos ska ha varit sju klunkar av vattnet. Det förekom även
att man tvättade sig i källorna.
Ett kriterium
för att få kallas trefaldighetskälla är att vattnet skall
rinna mot norr. I övrigt kan den vara ett i dagen rinnande vatten, eller
en kallkälla som springer upp ur marken för att därefter åter bli underjordisk.
Ofta var den tillägnat något helgon, S:t Erik och S:t Olof var de vanligaste.
Åtskilliga av landets källor bär deras namn.
Om det
förekommit någon helgondyrkan vid Röjeråsens trefaldighetskälla
känner vi inte till, men det förefaller inte alls omöjligt.
|